Hem
Bilder

Kaniner

Höns

Lantmannens bok

Nordisk Familjebok

Gullringeblogg

Länkar


Skörde- och slåttermaskiner

Artikel från Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Hämtat från Projekt Runeberg.

Skörde- och slättermaskiner. Tanken att med maskinkraft verkställa skörd är mycket gammal. Redan Plinius och Palladius omtala hos gallerna brukliga skördevagnar, besatta med knifvar, som afskuro axen, hvilka nedföllo i vagnen. Från slutet af 1700-talet gjordes åtskilliga försök att konstruera en praktiskt brukbar skördemaskin, och detta lyckades först skotten Patrik Bell 1826, hvars skärapparat kan anses som grundtypen för de fortfarande använda. Denna modell utvecklades vidare af amerikanska konstruktörer, hvilka försågo maskinerna med automatisk afläggning af den skurna säden, och vid världsutställningen 1851 framträdde den moderna skördemaskinen tämligen färdig i de af amerikanerna Mc Cormick och Hussey patenterade täflande konstruktionerna. Sedan har konstruktionen vidare utvecklats till stor fullkomlighet och i olika riktningar dels till slåttermaskiner för slätter af gräs, dels till skördemaskiner för mogen säd, de senare antingen hand- eller själfafläggande eller själfbindande. Till en tid sökte man förena slätter- och skördemaskin i en kombinerad maskin, bestående af slåttermaskin, vid hvilken afläggarapparat kunde anbringas, men sedan fann man, att större fullkomlighet kan uppnås, om h vardera typen hålles särskild, och kombination förekommer numera endast så till vida, att enkla afläggarapparater tillhandahållas till slåttermaskiner och ha funnit rätt allmän användning hos mindre jordbrukare. - Hos alla dessa maskiner utgöres skärapparaten af en med knifblad (fig. 1) besatt knifstång, som medelst en genom utväxling från körhjulaxeln drifven vefstake föres i fram- och återgående rörelse intill en fingerstång, besatt med skyddsklor eller fingrar (fig. 1), försedda med en urtagning, genom hvilka knifbladen löpa, hvarvid stråna afklippas mellan knifbladen och fingrarnas kanter. Genom olika häfstänger kan skärapparaten uppfällas, höjas eller sänkas samt vickas eller vridas, så att knifbladen arbeta i olika vinkel mot strået.


Fig. 1. Knif (t. h.) och iiuger (t. v.), delar af skärapparaten.

Slåttermaskinen (fig. 2) är alltid försedd med två körhjul, och skärapparaten uppbäres af en inner- och en yttersko, försedda med rensspröt och den senare oftast med en rensbräda för att föra undan det afskurna ur spåret och så, att det ej fastnar i växlar eller i knifhufvudet, vid knifvens förbindelse med vefstaken.


Fig. 2. Slåttermaskin.

Skördeapparater att anbringa på slåttermaskiner (se fig. 3) utgöras vanligen af en haspel, som för säden mot skärapparaten, samt ett bakom denna anbragt samlarbord för den afskurna sädens kvarhållande, tills lämplig mängd för en kärfve samlats; därefter vickas bordet medelst en trampa, så att säden glider af på marken.


Fig. 3. Slåttermaskin med skördeapparat.

Själfafläggande skördemaskiner ("själfafläggare"; fig. 4) uppbäras vanligen af blott ett körhjul, hvarjämte skördeapparaten vid sin utsida stödes af ett mindre bärhjul. Kusksitsen är till vänster om körhjulet, så att körkarlens tyngd motsäger skärapparaten. Afläggningen sker medelst vanligen 4 räfsor, som från transporthjulaxeln -drifvas i en oregelbundet roterande bana, så att de föra säden mot knifven och ined vissa reglerbara mellanrum af stryka den samlade, för en kärfve lämpliga sädesmängden, från det bakom skärapparaten anbragta bordet. Detta är vid sin insida vanligen försedt med en skärm för att hålla säden från växlarna samt en strålyftare, som skall upplyfta axen från knifven, och vid utsidan med en skärm och en stråskiljare med spröt för att föra säden in på bordet.


Fig. 4. Själfafläggande skördemaskin.

Själfbindande skördemaskiner ("själfbindare" ; fig. 5) ha en ställbar haspel, som för säden mot knifven, och bordet bakom skärapparaten ersatt af en plattform, som utgöres af en ändlös duk, som för den afskurna säden mot en elevator, bestående af två ändlösa vefbanor, mellan hvilka säden föres upp till bindapparaten. I denna samlas säden till ka rf var, hvilka automatiskt ombindas med garn och därefter afläggas. Sädens packning före bindningen kan genom en regleringsanordning göras olika hård. Slåttermaskiner finnas af olika storlekar: en-hästsmaskiner 1,05 och tvåhästsmaskiner intill l,so m. breda; skördemaskinerna ha i allmänhet l,5 m. skärbredd och kräfva 2-3 hästar. De äro mvcket arbetssparande, i det att med slåttermaskiner och själf afläggare medhinnas 2,5-3 och med själfbindare 2 har på 10 timmars arbetsdag, d. v. s. slåttermaskin med en man och en häst kan ersätta 5-6 man, och med två hästar intill 8 man, och en själfbindare med 1 man och 2-3 hästar 8 skärare och 8 bindare. Trots sitt jämförelsevis höga pris ha de därför fått mycket allmän användning, själfbindare dock minst, på grund af den under skördetiden ofta rådande fuktiga väderleken, emedan den maskinbundna säden torkar mindre lätt.


Fig. 5. Själfbindande skördemaskin.

Sedan 1870-talet har svensk-tillverkning af slåttermaskiner egt rum och utvecklats, så att den täflar med den främmande äfven på utländsk marknad, och numera tillverkas äfven skördemaskiner inom landet. Svenska tillverkare af dessa maskiner äro aktiebolagen Arvika verkstäder, Västerås maskiner och Öfverums bruk. H. J. Dft.                                                                                                                                                                                                                                                                                

Ulric Eriksson - Maj 2008 - ulric@siag.nu
Creative Commons License